Alla inlägg den 4 februari 2009

Av Sunda Pengar - 4 februari 2009 06:55

En kort summering av rubriken. BIS är centralbankernas centralbank och koordinerar kapitalflöden runt om i världen och har möjlighet att hjälpa eller stjälpa en ekonomi.

Pengamultiplikatorn är den teoretiska gräns av krediter som en bank kan skapa utifrån en given mängd reserver.

Har skrivit om den tidigare men formeln ser i all fall ut såhär.

Pengamultiplikatorn
X=D*(1-C)/C

Där

X=Antalet krediter som kan skapas.
D=Deposits (insättningar)
C=Reservkrav t.ex 10%

Där

(1-C)/C = Kreditmultiplikator eller hävstång

Formeln har jag skrivit om i Del 1 om Fractional reserve banking om ni vill lasa mer om den.

Kontentan är i alla fall att om reservkravet höjs så får bankerna skapa mindre krediter och om reservkravet sänks så har de möjlighet att skapa mer.

Nu till det intressanta. BIS har släppt en artikel om vanliga missuppfattningar gällande förenklade förklaringar av praktisk bankverksamhet och kritiserar självaste Ben Bernake.

Artikeln heter Monetary Misconceptions och finns att ladda ner på www.bis.org om ni är intresserade av att läsa den själva. Artikeln har också ett mycket intressant inlägg om öppna marknadsoperationer och räntesättning men då jag inte gått igenom centralbankers operationer ännu så lämnar jag det avsnittet tillsvidare. Kontentan är i all fall att öppna marknadsoperationer inte i praktiken används för att sätta den korta räntan, även om majoriteten av all kurslitteratur påstår just detta.

Pengamultiplikatorn och missuppfattningar

Rent teoretiskt säger man att vid en given mängd reserver så kan banken skapa maximalt en given mängd krediter. T.ex om kravet är 10% reserver så kan banker skapa 900Sek av 100 SEK i reserver.

Centralbanken antas ha en makt att direkt påverka detta genom att öka och minska de 100SEK som bankern har i reserver och på så sätt påverka de 900SEK som maximalt kan ges ut i kredit.

T.ex om centralbanken tar bort 50 i reserver och lämnar 50 i banken så blir det maximala kreditskapandet 450SEK.

Resonemanget ovan är väldigt logiskt, men kan vara direkt missledande i praktiska centralbanksoperationer.

Som vanligt ligger problemen med nationalekonomiska teorier i felaktiga antaganden.

Antagandet beskrivet ovan är att de bindande reservkraven genom Basel II limiterar bankens mojlighet till att hålla depositioner och skapa lån givet mängden reserver banken har.

Alltså, reserverna antas alltså vara direkt påverkande på möjligheten att skapa lån.

Här blir det riktigt intressant. I praktiken styrs det precis omvänt. Den privata sektorn (alltså du och jag) styr hur mycket lån som efterfrågas. Centralbankerna styr sedan reserverna efter denna privata efterfrågan för att se till att reserverna är höga nog som helhet.

Det är alltså mängden depositioner (lån skapar depositionerna) som banksystemet kan övertyga allmänheten att ta som styr de kvantitativa reserverna hos centralbankerna.

Vad som driver efterfrågan på depositioner hos banken (alltså sparande) drivs mer av ekonomisk aktivitet i samhället och allmänhetens preferenser för bankkonton istället för att spara direkt i tillgångar, t.ex guld eller skog.

Så för att hålla räntorna stabila så tillgodoser centralbankerna de extra krav på reserver som kan krävas av banknätverket från gång till gång helt ut.

Täckningskvoten är alltså inte en direkt limitering på lån som kan skapas. Den enda direkta limiteringen är en specifiks bank ansamlade kapital.

Höjda reservkrav och skatt

Ni kanske känner till begreppet ”inflation tax”. Konceptet är att genom att öka penningmänden så minskar det toala värdet av alla pengar redan in cirkulation. Detta minskade värde är alltså en kostnad får den som sparar, eller redan innehavare av pengar.

BIS däremot ser höjda kapitalkrav som en direkt skatt på bankverksamhet. Citerar

” The overall effect of higher reserve requirements is
simply a higher tax on the banking system”

Vad har vi lärt oss?


Centralbankernas reservkrav är inte i praktiken limiterande för hur mycket lån den privata banksektorn kan skapa.

Bara en banks egna kapital har en sådan direkt begränsande effekt.

Pengamulitplikatorn (Money Multiplier) visar alltså teoretiskt hur lån kan skapas men är inte den drivande faktorn i praktisk centralbanksverksamhet.

Höjda krav på reserver inom banksystemet anses vara en beskattning på bankverksamhet. Man kan då anta att en sänkning då skulle kunna betraktas som en subvention av bankverksamhet.

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12 13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards